så idag fick jag reda på vem som tog min msn och bilddagbok. och det va precis den personen jag trodde det va från första början. Varför lyssnar aldrig någon på mig? mina ord räknas inte eller? sen kan man ju diskutera vem som har ett liv eller inte? anses ett liv att man sitter upp kl 5 på morgon och tar någons msn och bilddagbok? lägger upp en bild på "min kompis pojkvän" och skriver att jag saknar han och att det ska bli skönt att ses imorgon. sen även TYDLIGEN har jobb (vilket personen anser. men jag inte tror på) och sedan även går på socialbidrag. och sen klankar på mig för att jag bor hemma hos min pappa än? Jag bor då fan hellre hos min pappa än att leva på socialbidrag. det kan jag nog fan lova er. eller anses ett liv vara om man sover på nätterna, går upp och går till en lektion om dagen för att kompletera upp mina betyg och går på ständiga möten och får pengar från försäkringskassan? OCH bor hemma tills man vet att man klarar att bo hemma själv, då man har en stadig ekonomi? vilket är svårt i dagens läge pga för lite jobb. Och jag har framtids planer, jag ska dra här ifrån och aldrig mer komma tillbaka. jag ska plugga ett år till. och jag lovar dig, ditt äckliga fanskap. jag ska komma längre än dig. jag ska bli bättre än dig. vi ska få se. det kan ta år om det vill. men jag ska komma dit. bara komma ifrån hällefors är ett steg närmare sucess. nått du aldrig kommer komma. det ska jag bevisa dig. sen om jag inte har utseénde och måste våldta för att knulla (vilket är din synpunkt på mitt liv) då är mitt liv då. men det är din bild på mitt liv. bara en failad misslyckning på fantasi. jag ska komma längre ändå, mycket längre. jag ska besegra dig. ditt äckliga fan. jag är bättre än dig, för du har inget liv. du är misslyckad. tycker inte ett dugg synd om dig. fy fan på dig. jag ska lyckas, och jag ska visa dig att jag kan. så ha det bra i hålan och lev på socialbidrag. för bättre kan du inte få.

Godnatt & tack för mig.